Olet täällä

Människan i rymden – femti år efteråt

Juhani Westman

Rymdentusiasternas första egentliga mål uppnåddes för ett halvsekel sedan – människan for ut i rymden. Jurij Gagarin fick sitt namn i världshistoriens annaler efter et varv runt jordklotet, han startade som löjtnamnt och kom tillbaka som major. Hans utrop,”Pojehali!”(”Låt oss bege oss iväg”) skulle förtjäna lika stor berömmelse som Neil Armstrongs”lila steg för en mäniska, ett jättelikt språng för mänskligheten”, som uttalades bara lite under etthundra månader senare. (3022 dygn = 99,3 mån). Då hade mänskligheten nått Månen, och som entusiasterna trodde hade nu himlarna verkligen öppnat sig. Rymdkapplöpningen fick ju sitt ursprung av de första Sputbnikarna, fick mera fart genom de första Luna- månsonderna, och det verkliga startskottet gavs av S.P.Koroljov några sekunder före Gagarins utrop, då han kommenderade: ”Full stötkraft!”

Men icke! Segraren i rymdkaplöpningen USA lämnade månen och övriga bemanande expeditioner därhän. Förloraren, Sovjetunionen, hävdade att det aldrig ens varit med i någon månkapplöpning, och försökte efter bästa förmåga förstöra bevisen för sitt månprogram. Den bemannade anstormningen byttes ut mot ett försiktigt trevande i näromgivningen. Inget språng ut i vattnet, bara försiktigt doppande av tårna. Huj vad kallt! Men man gick nu inte sin väg, utan efter många om och men kom man till att skapa en internationell rymdstation i omloppsbana runt Jorden. Flera sådana har aviserats.

Rymdens erövring – om nu man nu vill använda ett sådant uttryck – tog inte slut i början. Den begränsades inte ens till omloppsbana runt Jorden. Den bara bytte skepnad och utvecklades i en oväntad riktning. Samtidigt som man kämpade med at skapa fram de bemanande farkosterna och deras utrustning skapades på andra håll de tekniker , som lät människorna stanna kvar på Jorden och genomföra sina projekt med tekniska mellanhänder med behövligt lång räckvidd. Fröna till den utvecklingen var reda sådda då Gagarin gav sig av. De grodde långsamt men växte sedan allt yvigare, och allt stadigare, då tillväxten en gång hade kommit igång.

Vi ska komma ihåg, att då Gagarin gjorde sitt omlopp, var den enda andra himlakropp, vars närhet hade nåtts med mätinstrument, Månen. Jo, den hade nog förbiflugits, kraschats på, omrundats och avbildats. De övriga himlakropparna var ännu endast föremål för observationer för instrument på jordytan, och jämfört med dagens nivå var dessa ganska diminutiva både med avseende å dimensioner och kapacitet.

Under rymdfartens halvsekel förändrades allt: metoder, målsättningar, resultat. De allt mer mångskiftande anordningarna på markytan kompletteras med ett helt spektrum av utrustning ute i rymden. Solsystemet har rekognoscerats ut till kanterna, nu har turen kommit till de sista målen: asteroiderna, kometerna, de stora planeternas månar, Merkurius och Pluto. Med mätutrustning i rymden har man kartlagt ut till rymdens yttersta och tidernas begynelse. Existensen av andra solsystem har bekräftats, från teoretisk sannolikhet till observerbar verklighet. Den enda kavrvarande stora frågan är, huruvida liv finns utanför Jorden, och om, så var finns det och hurudant är det.

Möjligheterna att utnyttja rymdtekniken är ingalunda uttömda. Den har under det gångna halvseklet blivit en oskiljaktlig del av vår vardag och vår globala ekonomi. Merka kommer efterhand som tekniken utvecklas och användarbasen vidgas. Redan nu brukar vi rymdbaserade tillämpningar utan att alls tänka på att de uppfanns och utvecklades för bara ett par decennier sedan.

Man kan skönja en återhämtning inom den bemanande rymdverksamheten. Rymdturismen skymtar, än så länge har det handlat om några jippon som har väckt stor uppmärksamhet, men verksamheten breddas.Även den bemannade rymdfarten kommersialiseras.

Även de ivrigaste motståndarna till rymdverksamhet – den såkallade gröna rörelsens extremistfalang - borde inse, att det begrepp de ivrar för, en enda Jord med begränsade resurser, det begreppet skulle knappast ens finnas, i varje fall skulle det inte ha slagit igenom med sådan kraft, om inte vår planet skulle ha betraktats och avbildats utifrån. Särskilt budskapet från julen 1968, ”den goda Jorden” stigande upp över den öde Månens horisont, skakade om människornas begreppsvärld i grunden. Det var mäniskor i rymden som gav oss den insikten. Rymdverksamheten står för en väsentlig del av problemens kartläggning. Kanske rymdtekniken under kommande år också kan bidra till att lösa problemen. Fortsättning följer. Stanna kvar på kanalen.